Avslutar med en bild av världens bästa konstnär…Naturen! finns ingen som slår denna otroliga skapare.

Väl ute ur Ravinen så kommer man till jättegrytorna, här ser man tre av dom, den i mitten kallas ”Jättarnas dusch kabin”

Man står i den som en öppen cylinder med en diameter på ca 1,5m, hel fantastiskt!.

Men man får se vart man sätter fötterna, inte helt riskfritt att klättra omkring där, med blöt mossa o gegga under skorna..

Vi åkte till vackra Ramsvik, där vi tog oss an den vit markerade äventyrs leden.

Efter en fin promenad, tog äventyret över, vi tog oss upp för den branta slänt med kullersten o klippblock, ner inunder ris o grenar, kommen under en jättegammal Enbuske, krånglar oss i mellan dess grova grenar, o där öppnar sig Ravinen…

Där nere är det trångt, blött, gägga, och väldigt osmidigt att ta sig fram, men fasen va häftigt!!

Vi lämnar Smögen för denna gång ”På återseende” och åker tillbaka över bron, som Ester Marie ligger förtöjd under..

Färgglatt o lugnt..

Så här års kan man gå helt obehindrat på Smögen bryggan, man möter någon enstaka person..

På fredagen när vi kom dit, blåste det total storm, det gick inte att stå still…

Efter lång tids uppehåll, kommer här äntligen några nya bilder..

En liten minisemester tripp till Smögen, började med ett stopp vid Hunnebergs fina vattenfall, där kan man gå i timmar, och ändå hitta nya motiv o vinklar.

Vattendimman ifrån fallet och det forsande vattnet glaserar trädet som står närmast, och solen får trädet att lysa som en uppenbarelse i det annars lätt skuggade partiet…

-20 o strålande sol, den stigande morgon solen genomlyste grenarna på den frostbitna björken